Frågor och svar
Här är en sammanställning av de vanligare frågorna som ställs under samtalsterapin eller om själva processen. Du är varmt välkommen att kontakta mig om du har ytterligare frågor.
Hur är din inställning till alternativa behandlingsmetoder?
Vi fungerar väldigt olika och kommer att uppleva att olika saker funkar för oss. Personligen provade jag allt ifrån meditation, affirmationer, reiki, chakrabalansering, TCM (Traditional Chinese Medicine), akupunktur, homeopati, Ayurveda och studerade allt från psykologi till att läsa självhjälpsböcker av olika slag till mer spirituell litteratur. Det jag fann var att väldigt många läror sa direkt emot varandra, vilket lämnade mig ännu mer förvirrad än jag var från början. TCM var exempelvis det som gav mest effekt på mig och fungerade så länge jag tog olika örter och fick akupunktur, men det blev snarare i symtomlindrande syfte. Efter drygt ett års behandling valde vi att avbryta eftersom jag aldrig blev helt bra, och jag hamnade snabbt på ruta ett igen när behandlingarna upphörde. Jag gick även i psykodynamisk terapi, provade KBT samt medicinerade mot min ångest och smärta – vilket jag verkligen inte tyckte om, eftersom jag upplevde att mina fysiska symtom blev mycket värre och att jag tryckte ner mina känslor ännu mer. Allt mitt sökande har självfallet bidragit till den förståelse jag har idag för känslor, kropp, psyke och själ men inget kunde ge mig sann frihet förrän jag faktiskt började vända mig inåt för att få svar, möta allt jag behövde möta och släppa taget om regler från "yttre kunskap”. När man varit i ett desperat läge där inget hjälper, tror man lätt att det verkligen måste vara något fel på en, eller att man är ensam om att inget fungerar, men så är det inte. Därför arbetar jag idag med att hjälpa andra att lära sig lyssna mer på sig själv och följa sin intuition – men även att särskilja vad som har sin rot i rädsla och vad som kommer ur tillit och kärlek. Under min läkningsprocess utvecklade jag även en stark förmåga att arbeta med energi och healing, och hur man arbetar med energi/energiblockeringar för att kunna hjälpa kroppen till självläkning.
Jag tror på metoder som stärker kroppen och som hjälper kroppen att läka sig själv, då vi har den förmågan inom oss. Man kan dock läka enbart genom ett inre arbete också, dvs utan fysiska behandlingar (som jag själv gjorde).
Hur ställer du dig till fysiska symtom och smärta?
Vår kropp speglar vad vi bär inom oss och kroppsliga symtom berättar något om det som vi behövt trycka ner. Symtomen är inget straff eller något man fått för man förtjänar det, utan kan ses som ett budskap för att hjälpa en lösa upp oläkta delar av sig själv. Många från religiösa bakgrunder har en djupt rotad "sanning" kring synd, skuld och att man får det man förtjänar. Det är verkligen inte en teori jag står bakom. Personer som blivit ”mirakulöst” friska eller fria från smärta, vittnar ofta om en total avsaknad av rädsla och skuld. De fylls istället av kärlek och står i direkt kontakt med sin sanna natur. Att tillfrisknande sker så plötsligt är överlag ovanligt men det förekommer. För många innebär självläkning att de behöver tid att bearbeta inre emotionella trauman och nå djupet av vem de är eller använda metoder som stärker kroppen inifrån.
Jag har själv läkt flera fysiska symtom som antingen varit kroniska eller cykliska. För att nämna några så hade jag bl.a. ett extremt nedsatt immunförsvar; jag blev sjuk minst en gång i månaden under cirka två års tid, fick upprepade infektioner som krävde antibiotika samt att jag hade kronisk värk i hela kroppen i flera år. Jag kunde inte heller reglera min kroppsvärme alls utan frös även i 30 graders värme. Jag växlade mellan att få "hot-flashes" till att bli iskall (många ville tillskriva detta till en hormonell obalans, men det var det inte). Idag har jag inget av ovanstående utan mår helt bra även fysiskt. Jag blev fri genom att förstå vad min kropp berättade för mig och kunde därigenom till slut släppa taget om de föreställningar, emotionella trauman och "sanningar" jag burit med mig hela mitt liv - som sedan blivit till kroppsliga uttryck. Jag personligen blev alltså bra enbart genom ett inre arbete, men det tog tid då jag också tog en hel del omvägar. Däremot tror jag på metoder som hjälper kroppen att slappna av, minskar inre stress, ökar energiflödet och öppnar upp för kroppens självläkande förmåga.
Man känner ofta själv vad som passar en bäst och vad man vill prova.
Hur ser du på affirmationer och positivt tänkande?
Jag förstår syftet bakom affirmationer och positivt tänkande och det var något jag gjorde själv under väldigt lång tid. Tanken att kunna skapa och rikta sin uppmärksamhet är något som upplevs skönt för många. Däremot vet jag att mycket av det som faller under positivt tänkande och affirmationer egentligen kommer från rädsla för det motsatta (d.v.s. allt man ”inte vill ha”). Det är då det blir tydligt att det inte riktigt fungerar som man tror.
När man arbetat igenom det som väcker ”negativa” känslor och man når kärnan av sig själv, då vet man vem man är bortom rädslan och smärtan. Det finns då ingen egentlig mening med att gå runt och upprepa vissa mantran eller tvinga sig tänka på ett visst sätt. . Jag är väl medveten om att många tycker att det hjälper dem, eller att det kan bryta en tillfällig cykel av mer negativa tankar – men det når aldrig roten till problemet och ger inte heller förståelse för vad ens "negativa" tankar/känslor egentligen handlar om. Tvärtom så har jag och många andra som jag mött, erfarit att man snarare trycker undan det som är smärtsamt ännu mer. Det upplevs också ofta som uttröttande att tvinga sig tänka positivt när man mår dåligt. I vissa fall mår man även ännu sämre eller blir rädd för att tänka ”fel” tankar för att man då tror att ens egen negativitet är det som gör att man mår dåligt. Så är inte fallet. Man mår dåligt för att det finns en underliggande orsak och man når den orsaken genom att våga öppna upp för alla former av känslor. När du väl läkt ditt inre, kommer det så kallade ”positiva” vara en del av dig och inget du behöver tvinga fram på något sätt, varken genom affirmationer eller genom forcerat positivt tänkande. Men man kommer också att besitta en sådan styrka att man inte är rädd för att tänka någon form av tanke, inte ens en ”negativ” sådan eftersom man vet vem man i grunden är.
Däremot förespråkar jag att varje person ska följa sig själv och det som genuint känns bra för dem. Om affirmationer gör en väldigt glad eller man tycker om att ha ett mantra under ex. en meditation så ska man absolut göra det. Det finns inget "rätt" eller fel. Så länge det inte trycker undan övriga känslor eller att affirmationerna upplevs som svårt, ansträngande eller krävande att göra för en - då är det bättre att man gör något annat.
